Karin Boye, Kallocain

av Olof Lagerkvist

Jag ska prata om boken "Kallocain" som är skriven av Karin Boye. Karin 
Boye började skriva dikter och ungdomslyrik redan som liten, och hon 
utbildade sej till folkskollärare.

Boken Kallocain handlar om en stat med förtryckta människor som bara 
finns och arbetar åt Staten. Staten är inte till för människorna utan 
människorna är till för Staten. Dom förklarar det med att jämföra med 
en stor levande organism, t ex en människa. Vi är inte till för våra 
celler, utan cellerna är till för att bygga upp oss. Vi kan offra en 
eller flera celler för att vi ska få det bättre. På samma sätt ska 
alltså Staten vara uppbyggd av små obetydliga människor. Om man tycker 
annorlunda kallas man "individualist" och det är brottsligt.

Samhället som beskrivs i boken påminner mycket om samhället som 
beskrivs i George Orwells "1984". Skillnaden är att i Kallocain finns 
ingen "Storebror". Alla försöker på grund av sin övertygelse med egna 
initiativ tjäna Staten så mycket som möjligt.

Huvudpersonen heter Leo Kall. Han är kemist. I början av boken 
uppfinner han drogen kallocain som gör att den påverkade bara kan tala 
sanning. När han i fortsättningen är med om att förhöra 
åsiktsbrottslingar med hjälp av kallocainet får han reda på saker som 
totalt splittrar hans tankar om samhället och Staten. Hans gamla 
misstankar om att hans fru är kär i hans chef kommer till baka mer och 
mer. Han tycker att hans chef är väldigt mystisk och inte alltid ser 
till Statens bästa. Han anmäler honom därför till åsiktspolisen.

Han lyckas också smuggla med sej lite kallocain från laboratoriet. Med 
det undersöker han sin fru. Han får då nya insikter om samhället, 
Staten, människorna och civilisationen och försöker rädda sin chef från
att bli avrättad.

Jag tycker att den här boken och liknande (t ex George Orwells "1984") 
bör läsas av alla. Dom ger en varning för vad samhällen kan utvecklas 
till.